Sveriges landskapsdjur: Dalarna – Berguv

Berguven (bubo bubo) är Europas största uggleart. Den är fridlyst i Sverige sedan 1950 eftersom biståndet har gått ner extremt mycket de senaste 150 åren. Den står på rödlistad under kategorin Sårbar.

Utseende

Berguven har en massiv kropp för att vara uggla. De har intensiva orangegula ögon och mörkfläckig fjäderdräkt förutom på bröst och mage där deras fjädrar är ljusare med enstaka svarta sträck istället för fläckar. De blir runt 20 år i naturen, men i fångenskap kan de leva mycket, mycket längre: några av de äldsta observerade paren har blivit så mycket som 60 år gamla.

Deras mest påfallande kännetecken är deras kraftiga huvud prydd med örontofsar. Dessa tofsar hålls lågt åt sidorna när uven är avspänd, men reser sig när uven antingen ropar till andra uvar eller blir upprörd.

Utbredning

Berguven finns i stora delar av både Europa och Asien. I Sverige häckar den i de södra och mellersta delarna, på Gotland och i stora delar av Norrland.

Diet

Berguven jagar mest på natten och lever främst på gnagare som brunråtta och vattensork, men kan även ta större byten som hare, kanin, änder, fisk, grodor, kråk-, mås- och småfåglar. Om den är riktigt hungrig kan den även ge sig på rovfåglar och andra ugglor.

Häckning

Berguven häckar mellan slutet av februari till början av september. Ett berguvspars bo är ofta på en klipphylla med ett stup nedanför och en utskjutande vägg som skydd. Honan kan lägga upp till tre ägg som hon sedan ruvar i drygt en månad. Ungarna är flygfärdiga efter två månader, men stannar ofta kvar hos föräldrarna i ytterligare några månader innan de är mogna nog att ta hand om sig själva.

Sägner och myter

Det finns många sägner och myter om berguven, många av dem grundade i både skräck och hat. Förr ansågs dess hoande förutspå både väder och olyckor, vilket ledde till att föräldrar förbjöd sina barn att härma uvens läte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.