Sveriges landskapsblommor: Härjedalen – Mosippa

Mosippa är en övervintrande ört som kan bli upp till 100 år gammal.

Utseende

Mosippan blir drygt en decimeter hög. Dess stjälk är enformiga med stora klocklika blommor. De 3-4 cm långa kronbladen är vita på insidan och ljust lilarosa till rödaktiga på utsidan. Blomman och övriga delar av årsskottet är täckta av sammetsmjuka, gråa silkeshår. De blommar mellan april och mitten av juni. Deras fröställningar är 4 cm långa, håriga och penselförsedda, och dessa mognar i juni eller början på juli.

Till skillnad från andra arter i släktet Pulsatilla tappar mosippan alla sina blad under sommaren istället för på hösten. Detta gör de för att i god tid kunna somna in för året.

Utbredning

Mosippan kan hittas sporadiskt över hela syd- och mellan-Sverige. Under de senaste 50 åren har örten gått ner i antal med över 50%. Nuförtiden är det endast i norra Dalarna, Hälsingland och Härjedalen som det finns rika förekomster av mosippa.

De växer främst i glesa, sandiga tallskogar, men kan även hittas i öppna hedmarker och hagmarker där fältskiktet inte är alltför slutet. Den gillar att växa i torr mark där det finns mycket solljus i närheten av en vattenkälla: trots att den vill stå torrt behöver åtminstone rötterna kunna ta upp vatten.

Hotad art

Mosippan står som Rödlistad på Artdatabanken och är fridlyst över hela Sverige. Anledningen till att nästan hälften av dem har försvunnit är för att det svenska skogsbruket har förändrats på ett sätt som ändrat miljön som mosippan trivs i. Dessutom är mosippan inte bra på att konkurrera med andra växter, så igenväxning med ris eller gräs och tätnande mossmattor är ett stort hot mot dem. Nuförtiden försöker man återintroducera mosippan på lämpliga ställen i Sverige, och myndigheter som Trafikverket är skyldiga att rapportera alla exemplar de stöter på i sitt arbete.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.