Den röda gladan (milvus milvus) är Skånes landskapsfågel. Namnet har den fått för att dess fjädrar ofta ser eldröda ut när man ser den flyga under solljuset.

Utseende

Honan och hanen är väldigt lika varandra till utseendet, med enda skillnaden att honan är något mörkare i fjädrarna och lite mindre än hanen. Deras bröst och undersida är täckta av brunröda fjädrar med svartbruna spolstreck. Deras lårfjädrar, undergump och stjärttäckare är blekt rostbruna med svartbruna fjäderspolar. De yttre vingpennorna är svarta medan de inre är svartgrå med vitgråa fjäderkanter. De är runt 60-70 cm långa och har ett vingspann på runt 170-185 cm.

Föda

Den röda gladan är en allätare som föredrar kött och främst äter fisk, fågelungar, kräldjur, insekter, grodor och små däggdjur. Den stjäl också byten från andra rovfåglar genom att förfölja dem och slå emot dem för att få dem att släppa bytet. Dessutom säger den inte heller nej till djur som dött av sig själv eller blivit dödade i trafik.

Häckning

Hos den röda gladan är det honan son bygger boet. Det är oftast ett litet bo i höga träd och består ofta av papper, pinnar, kvistar, tygtrasor och annat mänskligt skräp som fungerar. Ibland händer det att honan tar över andra rovfågelbon. Mellan slutet av april och början av maj lägger honan 2 till 4 ägg, som är grönvitaktiga med kraftiga bruna fläckar. Äggen kläcks efter 30 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter runt två månader men stannar ofta kvar några veckor efteråt innan de lämnar boet för evigt.

Utbredning

Fram till mitten av 1800-talet var den röda gladan vanlig i hela Västeuropa och södra Skandinavien. Under 1900-talet minskade den dock kraftigt på många håll och idag förekommer den främst i Västpalearktis. Trots minskningen kategoriseras den fortfarande som en livskraftig art, men eftersom den är en rovfågel har den skydd från att bli jagad av jägare i Sverige. Nuförtiden beräknas det finnas runt 1950 par i Sverige, varav runt 1800 av paren finns i Skåne.