Seabiscuit är en känd amerikansk galopphäst som var aktiv under den amerikanska depressionen.

Utseende

Seabiscuit hade brun päls och svart man och svans. Han var dessutom ganska liten för sin ras, till skillnad från hans far Hard Tack och hans farfar Man o’ War, som även han var en legendarisk galopphäst.

Historia

För en häst som vann så många priser under sitt liv hade Seabiscuit en tuff början. När han gjorde debut som tvååring på Hialeah Park i Florida den 19 januari 1935 kom han endast på fjärde plats. Under de kommande två åren vann han ett par lopp, men inte i närheten av vad ägarna hade förväntad sig av ett barnbarn till Man o’ War. Det gick slut så illa att när hans ägarna satte upp honom i ett auktionslopp var det endast en duo som la ett bud på honom, trots att han hade vunnit loppet. Duon som ville ha honom var den nyblivna miljonären Charles S. Howard och hans hästtränare Tom Smith. Efter att ha genomgått en träningsperiod fick Seabiscuit chansen att ställa upp i lopp igen och visade extrem förbättring med nio vinster utav 23 lopp.

Under 1937 vann Seabiscuit de flesta av loppen han ställde upp i. I slutet av året ställdes han mot sin största rival, War Admiral, som även han hade vunnit mycket under året. Gång på gång planerades lopp, men av olika anledningar fick alltid någon av hästarna ställa in. Till slut bestämdes det att vinnaren skulle koras för hur mycket pengar de hade sprungit in, och i slutet av året stod Seabiscuit som vinnare.

Men trots detta ville ägarna fortfarande veta vem av hästarna som faktiskt var bäst. Datumet sattes till slut på den 30 maj 1938 och var ett nationsevent som alla följde, vare sig det var på plats eller radio. Oddsen var på War Admirals sida, både för att han var yngre än Seabiscuit och för att han alltid lyckades dominera i de lopp han var med i. Trots detta var det Seabiscuit som tog hem vinsten med fyra längder.

Efter det gick Seabiscuit i pension (förutom ett lopp under 1940, där han än en gång tog hem vinsten). Han dog 1947 och har en plats i The National Museum of Racing Hall’s of Fame.