Sveriges landskapsdjur: Blekinge – Ekoxe

Ekoxen (lucanus cervus) är en skalbagge som tillhör familjen ekoxbaggar. Den är Europas största skalbagge och lever främst i gamla ekar.

Utseende

En ekoxehona är runt fyra cm lång, mörkbrun och liknar vilken annan skalbagge som helst, om än en stor en. Däremot är det lätt att känna igen en ekoxehane när man ser den, både på grund av dess enorma storlek och dess utseende. Om man räknar med de gigantiska överkäkarna kan de bli upp till nio centimeter långa, alltså dubbelt så långa som honorna. De stora överkäkarna, som har stora liknelser med hjorthorn, används när de duellerar om honorna i parningstider. Både honornas och hanarnas skal kan vara i olika nyanser av mörkbrunt.

Tidsperiod

Det tar fem år för en ekoxelarv att utvecklas, men när den väl blir en vuxen skalbagge vid runt midsommar lever den inte längre än några veckor. Vill man se ekoxar ska man alltså hålla koll på gamla ekar efter midsommar.

Deras svärmningar äger oftast rum på ljumma kvällar. Hanen dör efter parningen och honan dör efter att ha lagt sina egg i slutet av sommaren. Larverna lever främst i stubbar och döda ekdelar, men kan även hittas i björk, bok, och hassel.

Hot och fridlysning

Skalbaggen har två stora hot som har lett dem till att kraftigt på ner i antal. En av dem är att ekbeståndet trängs undan av mer konkurrenskraftiga trädslag, vilket innebär att ekoxarna förlorar mer och mer av den miljö de behöver för att överleva. Den andra är vildsvin, som är en invaderande art som togs in i landet av adelsfolk som sedan förlorade kontrollen över dem. De gillar att äta larver i stockar, vilket innebär att det är mycket färre ekoxelarver som får chansen att bli skalbaggar.

På grund av dessa anledningar är ekoxen fridlyst i Sverige. Den låg som nära hotad på 2005 års rödlistning över hotade arter, men efter 15 år har antalet gått upp rejält: de är fortfarande rödlistade, men klassas nu som livskraftig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.