Sveriges landskapsblommor – Västerbotten: Kung Karls spira

Kung Karls spira (pedicularis sceptrum-carolinum) är en flerårig, kal halvparasit med styv, rödbrun stjälk. Att den kallas för halvparasit är för att den suger ut näring ur dess grannväxter.

Utseende

Kung Karls spira kan bli upp till 80 cm hög. Den får gula, uppåtriktade blommor som är rörformade och tvåläppiga. Dess blad är formade som rosetter. Dess frukter är bruna, tillplattade kapslar. Den blommar mellan juli och augusti.

Utbredning

Kung Karls spira är vanligast i de nordligare delarna av Sverige, men det finns exemplar av blomman ända nere i Småland: det är dock ovanligt att de blommar när de växer så långt söderut. De gillar att växa vid stränder vid karga sjöar, älvar och bäckar, svämängar, sipperytor, försumpade områden, betade stränder, båtstränder, hagmarker och diken. Den är fridlyst i hela Sverige.

Mer om spiror

Spiror är halvparasitiska örter som kan vara antingen ett-, två- eller fleråriga. De har fått namnet spiror eftersom de stickor upp som spiror ur marken. De har ofta röda, gula eller (sällsynt) vita blommor; vissa av har till och med två färger. Släktnamnet pedicularis kommer av latinets pediculus för lus, vilket syftar på att flera av arterna förr användes som medel mot just löss. Släktet har omkring 350 arter i världen, varav sju förekommer i Sverige. De svenska arterna är Kung Karls spira, granspira, kärrspira, brandspira, fjällspira, gullspira och lappspira.

Berättelsen bakom namnet

Kung Karls spira har inte alltid haft sitt nuvarande namn. När Olof Rudberg d.y. först hittade blomman 1695 under sin resa till Lappland gav han den namnet Myrkung på grund av dess storlek och för dess förkärlek till fuktiga områden som myrar. När hans bok ”Nora Samolad sive Lapponia illustrata” kom ut 1701 hade Karl XI varit död i några år och för att hedra honom och alla de kungar som skulle komma att hetta Karl efter honom ändrade Rydberg blommans namn till Kung Karls spira.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.